Norges Västkust och Fjordar
26 - 30 augusti 2013
Bildgalleri (Finn Mathisen)
Webbalbum, (Christina Wockatz)
Webbalbum, (Lennart Knutsson)
Resebeskrivning
Äntligen äntrade vi Vintergäckare bussen till Norges Västkust & Fjordar klockan halv åtta på morgonen den 26 augusti med Thomas som chaufför och Britt som reseledare. Det var ett förväntansfullt och glatt gäng som med denna dags avfärd gick i strålande sensommarväder.
Första stoppet var vid avfarten mot Halden för en bensträckare och fika varefter vi fortsatte mot första etappmålet “Geilo”. Jag, Finn Mathisen född och uppvuxen i Sandefjord hade fått uppgiften att hjälpa Britt som guide på denna resa.
Den första informationen gällde Dröbak en liten idyllisk stad som ligger i Dröbakssundet och är värt ett besök. Här hände stora saker den 9 april 1940 vid den tyska invasionen av Norge. Slagskeppet Blücher sänktes och ca 1000 tyska soldater och sjömän miste livet. Vi fortsatte emellertid vidare mot Oslo utan att stanna till här.
Vid genomfärden i Oslo fick vi se den nya och mäktiga Operabyggnaden med sitt sluttande tak som invigdes 12 april 2008. ( Operan har 1100 rum, 2 stora salar och en ljuskrona som väger 8,5 ton, 7 m i diameter och har 8000 ljusdioder och 5800 kristaller)
På resvägen serverade Britt oss godis och läsk och även lite hjärngympa i form av en frågetävling.
Vår buss ankom Geilo i god tid före vi äntrade Bergensbanan ca kl. 15 och efter två timmar bytte vi i Myrdal till Flåmsbanan som från 1000 meter över havet och en 20 km lång sträcka är en av världens brantaste järnvägar som tog oss ner till havsnivå . Hänförande naturscenerier med snöklädda fjäll, djupa raviner och vilda forsande vattenfall som nästan tog andan ur oss. På stationen i Flåm väntade Thomas på oss och efter en kort färd anlände vi till Fjordhotellet med incheckning och en god middag varefter vi fick en välförtjänt sömn.
Resans andra dag efter frukost tog oss Thomas upp till en fantastisk utsiktsplats via en smal och krokig väg upp på Aurlandsfjället till en brygga av limträ som hängde ut över berget med en otrolig vy över Aurlandsfjorden och Flåm och ett hissnande stup på flera hundra meter där vi verkligen kände suget i magen. 
Turen över fjället med mängder av får som ibland låg mitt på vägen gick vidare ner till Lärdalsöyri, färja till Kaupanger vidare till Sogndal och lunch vid Böyabreenen del av den mäktiga Jostedalsbreen, Norges största glaciär. 
Vi åkte med flera färjor, många och långa tunnlar och ankom till Ålesund på sena eftermiddagen för övernattning på Hotel Atlantica. Natten den 23 januari 1904 brann Ålesund och alla hus byggda i trä brann ned till grunden. Staden återuppbyggdes i sten, tegel och betong i jugendstil, en mycket vacker by som verkligen är värd ett besök. Man kan tryggt säga att “Ålesund” är Norges vackraste by. 
På resans tredje dag gick vi ombord i Hurtigrutens “M/S Vesterålen” som tog oss på en fyra timmars tur mot Geiranger. Vid inloppet som är ca. 100 m djupt siktades en val och lite senare fick vi även skåda ett antal tumlare som lekte runt fartyget. På det djupaste är fjorden 1300 m. Naturscenerierna går inte att beskriva de måste ses.
I Geiranger väntade Thomas med bussen som han med största skicklighet manövrerade upp för Örnvägen och ned Trollstigen med hårnålskurvor i 180 grader, en otrolig färd i ett hänförande landskap där får och kor ofta blockerade vägen. 
Det var riktigt gott att denna kväll ta in på Rica Seilet Hotel i Molde och avnjuta god mat och senare krypa ned i härliga sängar.
På resans fjärde dag tar vi farväl av Molde och åker “Atlanterhavsveien” 872 km, som utsågs till “Århundradets byggverk” i Norge 2005. Den förbinder många små kustsamhällen och vi korsar den spännande Averöy med Kvernes stavkyrka, kör utefter öns dramatiska västsida och fortsätter längs den otroliga kustlinjen ut mot Hustadvika. Vägen slingrar sig fram över låga broar som tycks kasta sig upp ur havet för att sammanbinda öarna mellan Molde och Kristiansund. Här stannar vi i 2 timmar för att få lite tid för promenad och lunch.
Sedan fortsätter vi in i landet med stopp i Oppdal i Sör-Tröndelags fylke där bussen tankas och vi kan avnjuta både korv och glass. Färden går över Dovrefjäll med högsta punkten Snöhetta 2286 m över havet. Myskoxen är också ett av Dovrefjälls kännetecken, det finns även ren. Vi kör sedan ner i Gudbrandsdalen och checkar in på Fefor Höyfjellshotel ca. 1000 meter över havet.
Dag fem kör vi Per-Gynt veien till Lillehammer och gör en avstickare upp till OS-hoppbacken och vi får faktiskt se flera backhoppare som seglar ut från hoppet och landar mjukt på det vattendränkta plastgräset. Vi fortsätter sedan på Mjösas västra sida, Norges största insjö, mot Oslo och får i Gjövik se världens äldsta hjulångare “Skibladner” byggd på Motala Verkstad och levererad till Norge 1856 ligga vid kaj, och som fortfarande går i trafik.
I Oslo gör vi en liten kort sightseeing och avslutar med en promenad i Vigelandsparken, en anläggning som man inte får missa. Gustav Vigeland har under ca. 25 år gjort mer 200 skulpturer av granit, brons och smidesjärn. 
Monoliten med 121 människor inhuggna i olika åldrar från vaggan till graven i ett 17 m långt granitblock. 
För att inte tala om "Sinnataggen".
Vi vände sedan näsan mot Sverige och stannade på Tanumsrasta där Thomas bjöd på middag vilket inte ingick i priset men pga. att han fått pengar över från en båtresa som inte blev av gjorde han detta.
Vi kan fråga oss vilket resebolag hade gjort på detta viset, jag vill då passa på att tacka Thomas vår duktiga chaufför, Britt som reseledare, alla glada SPF:are och Marja som höll ett så härligt och gripande tal på hemresan.
Regnet kom när vi anlände Mölnlycke.
Hälsningar Finn