Besök på Elyseum den 25 februari 2016

Elyseum-ark Hans Hedlund

Ett stenkast från Heden ligger en av Göteborgs vackraste jugendbyggnader, Elyseum, ritad av en av stadens främsta arkitekter runt förra sekelskiftet, Hans Hedlund. Numera inryms ett energihistoriskt museum i byggnaden och detta besöktes av SPF Vintergäcken häromdagen.

Vår guide Naemi Rynge berättar

17 besökare var vi och vi mottogs i entréhallen av guiden Naemi Rynge, under många år medarbetare vid Energiverken där hon till stor del arbetat inom gassektorn. Vi fick en initierad beskrivning av energins historia i Göteborg.

Elyseum

Först fick vi en bakgrund till byggnaden och dess historia. Huset uppfördes 1908 som en understation till kraftstationen vid Rosenlund med uppgift att omvandla den inkommande växelströmmen på 6000 volt till likström på 250 volt.

 Men först kom energin från gas som användes till värme, kraft och framförallt belysning. Vi såg en imponerande modell över en tidig anläggning vid Holmen där stenkol kom med fartyg från Tyskland, Polen och England, transporterades vidare till ugnar för torrdestillering vid hög temperatur för att så småningom efter ett antal ytterligare steg omvandlas till gas. Här fick vi se föremål som många av oss har upplevt i våra yngre år, gasspisar var ju mycket vanliga första hälften av 1900-talet och gasmätaren som matades med poletter har många av oss minnen av i Haga, Masthugget och Majorna bland annat. Just polletterna gav upphov till många igenkännande leenden. Själv bodde jag ett par år i en sådan lägenhet kring slutskedet av min studietid. Polletten kunde man köpa hos specerihandlaren i kvarteret, det var gott om sådana då, långt före storköpens tid. Hade man tur fick man tag på en enrummare som även hade en liten varmvattenberedare, värmd av gas. Staden lystes i äldre tider upp av gaslampor och den sista, berättade vår guide, var i bruk ända till 1926 i Gårda. Vi fick också höra att man slutligen har beslutat att riva gasklockan vid Holmen, när det blir sades inte men det ligger nog nära i tiden.

 Nyheter kan kräva vägledning!

Så kom vi till elektriciteten och fick förevisat ett antal olika lampor från de äldsta till dagens lampor. Detta var ett stort steg i utvecklingen, så stort att man fick beskriva hur man vred om en strömbrytare- ”Försök icke att tända med tändsticka. Vrid endast på knappen invid dörrposten” stod det på en liten skylt invid en strömbrytare och den skylten väckte munterhet. Då förstår man att elektriskt ljus var en omvälvande nyhet! Glödlamporna behövde ju glödtrådar och de första trådarna var faktiskt gjorda av bambufibrer som förkolats. Här berättade Naemi historien om 32-årslampan från Grand hotell. Hotellet stängdes tydligen stegvis och vissa mindre utrymmen spikades igen för att bevaras till den slutliga rivningen. När utrymmet öppnades igen efter 32 år brann fortfarande glödlampan med glödtråd av bambufiber, den hade brunnit i 32 år! Mycket märkligt. Vi var lite oense om när Grand revs men Claes Green berättade att han varit på fest i vinterträdgården, vill jag minnas, någon gång under andra halvan av 60-talet strax innan rivningen, så det kunde förklara att den 32 år gamla glödlampan hade trådar av bambufiber.

Glödlampans utveckling presenteras

Många elredskap som vi själva använt i tidigare år kände vi igen i en monter, doppvärmare, byxpress (primitiv), slipspress, något som liknade en locktång och många fler. Alla hade vi använt någon eller några av dem en gång i tiden. När strömmen ändrades kunde man till exempel få sin lilla elplatta omlindad genom Energiverkens försorg, detta dessutom utan kostnad! Något sådant skulle vara otänkbart idag, nu har man andra krav på lönsamhet!

Interiör  kring 1900

Vi studerade även ett antal rum från olika tidsepoker som belyste hur energins förvandling påverkade vad vi hade för hushållsapparater och hur vi inredde våra hem. Ett kök med kammare från de första åren på 1900-talet visar på gasspis, i bästa fall en liten varmvattenberedare värmd av gas och hade man det hyggligt ställt kunde man ha en glödlampa. Ofta betalade man då gasen med poletter men om lägenheten var på två eller flera rum kunde man teckna ett avtal om gasleverans och slippa polletterna. Vi kan ibland tycka att elektricitet är dyrt men betänk då att en arbetare för drygt 100 år sedan i genomsnitt fick arbeta 18 minuter för att betala en kWh, idag kostar den mindre än en minuts arbete!

Tiden gick fort när det fanns mycket intressant att se och lyssna på så fjärrvärmens historia fick anstå till ett annat tillfälle. Museet är väl värt ett besök och man har öppet för allmänheten onsdagar mellan 10-15, gratis inträde. Man kan även få en alldeles utmärkt skrift om samlingarnas historia. Guiderna är seniorer med en bakgrund inom Energiverken, är kunniga, entusiastiska och arbetar ideellt. Vi tackade vår guide och lämnade ett litet bidrag till deras ”kaffekassa”.

(Text Gunnar Jernström)

(Foto Ove Sjöstrand och Gunnar Jernström)