Månadsmöte den 12 maj 2016

Äntligen, efter mer än ett år med tillfälliga lösningar, är vi nu tillbaka i det ut- och ombyggda församlingshemmet, nu Råda Rum, och Gunnar Häggström kunde hälsa de 111 närvarande välkomna. I år har vi hittills fått mellan 20-30 nya medlemmar och är nästan 800.

Klicka för mer information

Nu var det dags för dagens föredrag av Troels Hansen om att överleva mot alla odds under svårast tänkbara förhållanden.

Troels Hansen arbetar till vardags som flygkapten och flyger turister mellan Sverige och turistmål vid Medelhavet eller Kanarieöarna och är även flyglärare på småflygplan.

2008 hade han köpt en Cessna 337 i Ohio, USA, ett tvåmotorigt högvingat flygplan med en dragande och en skjutande propeller och med plats för sex personer. Planet var byggt 1967 och hade genomgått en omfattande översyn och skulle flygas hem till Sverige.

Av olika skäl kom han och hans medföljare Oliver Edwards Neil inte iväg förrän i december 2008 och att flyga så långt norrut med ett litet plan kan tyckas riskabelt vid den tidpunkten. Efter tre etapper utan problem skulle man starta från Wabush i norra Kanada och flyga till Baffin Island, en etapp på närmare 5 timmar med en dryg timme över öppet hav. Ute över havet fick man motorproblem och med kortare mellanrum stannade båda motorerna. Man hann ge nödsignal och positionsangivelse innan man efter nödlandning på vatten alldeles intill ett isflak lyckades, klädda i överlevnadsdräkter, ta sig ur planet och upp på ett isflak. Nödutrustningen försvann dock med planet i havets djup. Nu hade mörkret fallit. 
Hopp och tvivel.

Redan efter en kortare tid hörde man det första planet söka i ett mönster men utan resultat. Nu letar man efter oss tänkte vi, nu blir vi snart hämtade. Så kom en helikopter, så nära att man kunde ana piloten, man ropade och viftade men utan resultat. Helikoptern försvann, det kändes inte bra. Ett Herkulesplan kom sedan utan att se dem, absolut inte bra.

Mörker, kyla, ända ned till - 40° och en kamp mot vind och mot en sömn som man troligen inte skulle vakna ur.  Tvivel på chanserna att bli räddade. Dagsljuset anades till slut. Vid den tidpunkten hade två poliser knackat på hemma hos Troels familj och meddelat att planet hade nödlandat men att flygspaningar inte gett något resultat ännu, ett chockartat besked. Äldsta dottern ville trösta mamman med orden ”Pappa har lovat mig att han skall komma hem och då gör han det.”

Som genom ett under beslöt sig en fisketrålare med en dansk kapten trots lång gångtid att söka i närheten av den angivna nedslagspositionen och mot alla odds kom man rätt och fann de båda flygarna efter cirka 18 timmars kamp mot kylan.

Man togs först ombord på trålaren och flögs sedan med helikopter till Baffin Island med efter omständigheterna måttliga köldskador och så småningom flögs man hem.
Det var en berörande berättelse och Troels berättade hur perspektiven förändrades över vad som är väsentligt eller inte här i livet. Det materiella kan alltid ersättas, familjen var det som betydde allt ute på isflaket.
Som avslutning fick vi se en film som tidigare visats även i svensk TV, en stark upplevelse.

Det finns intressanta referat på nätet, googla exempelvis på  Svensk Flyghistorisk förening, Troels Hansen där även en teori om motorhaverierna framförs.

Text: Gunnar Jernström

Bild: Ove Sjöstrand