En svindlande resa ut i världsrymden!

Vi var ett 40-tal personer som samlades på parkeringen vid Garden Center för att därifrån transportera oss till Onsala och där besöka Rymdobservatoriet på Råö och sedan Onsala Kyrka.

Alla lyckades hitta fram till överenskommen parkeringsplats vid observatoriet, där vi blev mottagna av vår guide Eskil Varenius. Denne visade sig vara en mycket trivsam och kunnig ung man som hade läst på Chalmers och nu var doktorand på ämnet ”Supernovor”.

Vi började med en dryg halvtimmes föredrag i en informationssal, där Eskil först informerade om själva anläggningen. På mark som hade donerats av Victor Hasselblad i slutet på 40-talet utvecklades efter hand ett betydelsefullt rymdobservatorium. På 60-talet blev det stora 25-metersteleskopet klart och på 70-talet blev 20-metersteleslopet i den stora vita globen färdigt. Vi talar då om radioteleskop, där man alltså inte studerar objekt med hjälp utav det synliga ljuset utan där man skapar sig bilder med hjälp av de radiovågor man tar emot.

2011 blev en helt ny modell av teleskop färdig där det ligger ett antal plattor på marken och där man med hjälp av hopkopplingar med andra observatorier i Europa kan skapa sig bilder av objekt som ligger mycket långt bort.

 När jag arbetade med denna bild fick jag en känsla av att himlakroppen ser ut som gammal byst i profil.

Så följde en kortare information om planeter, asteroider, supernovor och allsköns spännande företeelser i vårt universum. Alla hängde vi väl inte riktigt med i de svindlande färderna där vi inte bara talar om ljusår utan hundratusentals ljusår, för att inte tala om miljarder ljusår. Man säger att rymden börjar 10 mil upp från jordytan och det som ligger längst bort av det man kan uppfatta ligger på 13,7 miljarder ljusårs avstånd. I sanning ofattbart!

Efter den teoretiska genomgången fick vi på nära håll studera och bli informerade om de två stora teleskopen, varefter Eskil presenterade den utställning om astronomi som finns på området. Här var det lite mer klassisk information om vårt solsystem, vintergatan mm och även lite om radioastronomins utveckling. När vi sett oss mätta på allehanda kroppar i rymden mättade vi oss också lekamligt med den medhavda matsäcken vid de kaffebord som fanns utanför byggnaden.

Efter avtackning av Eskil anträdde vi så vår återfärd, där vi kl 13 stannade till vid Onsala Kyrka. Här blev vi mottagna av Marianne Pleijel som inlevelsefullt berättade om kyrkans historia (från 1100-talet och framåt) och om de olika åldriga föremålen i kyrkan.

Predikstolen var t.ex. från 1500-talet!

Tyngdpunkten för besöket låg dock på Lars Gatenhjelms eskapader som kaparkapten samt det gravkor vi fick gå ned i, där Lasse i Gatan och hans hustru Ingela vilar i två stora marmorsarkofager.

Vi fick bl.a. veta att kaperiverksamheten föregåtts av sjöfart av mer allmän karaktär som fadern en gång startat upp och som sedan övertogs av Lars och hans bror Christian. Man hade tydligen som mest ca 50 fartyg igång! En verksamhet som f.ö. helt drevs från Göteborg, sedan bröderna efter barndomsåren på gården Gatan på Onsalalandet flyttat in till stan. Lars hade sedan födseln en del fysiska handikapp, varför det var Christian som var mer fysiskt aktiv som sjökapten. Båda blev adlade för sina insatser i konungens tjänst, men ändå är Lars den som gått till historien, sannolikt då han, som det sägs, varit mer socialt begåvad än brodern.

Lasse i Gatan avled redan vid 29 års ålder och hans hustru Ingela vid 37 års ålder. Kvarvarande dokument tyder på att det var Ingela som införskaffat de marmorsarkofager som nu finns i kyrkan. Det är dock sannolikt brödernas moder, som överlevde barnen och som hela tiden bott på gården Gatan, som verkat för att Lars och Ingela till slut hamnat i Onsala kyrka.

Efter några innehållsrika timmar, där vi lärt oss väldigt mycket, vände vi så åter mot hemmet.

Referat: Claes Green

Bild och bildtext: Ove Sjöstrand