Kulturhistoriskt strövtåg bland kända och mindre kända göteborgare.

Ett besök på Östra Kyrkogården 23 april 2015

Berättelser vid Broströms grav.

En strålande vacker torsdag i april samlades vi, 23 seniorer från Vintergäcken, för att ta del av litet av det som finns bakom kyrkogårdens murar. Vår kunnige guide, Fil Dr Kjell Gustafsson skulle under två timmar bli vår ciceron och ge oss en bakgrund till några personligheter från Göteborg, som fått sin viloplats här på Östra Kyrkogården. Den tillkom 1860 när staden växte. Ursprungligen fanns en gravplats i närheten av Kronhuset, sedermera även kring Kristine kyrka och Domkyrkan och även vid Stampen tillkom en gravplats under sent 1700-tal. Här finns idag cirka 17.000 gravar och inklusive familjegravar beräknas mer än 200 000 personer vara begravda här. Störst idag i Göteborg är Västra Kyrkogården följd av Kviberg och med Östra på tredje plats.

Fler berättelser 

Vårt första stopp blev vid en oväntad gravplats, och på stenen stod det Brottaren Carl Fredrik Gustafsson 1865-1903, en riktig kraftkarl på sin tid. Han hade bland annat gått en brottningsmatch mot en turk och först efter en timmes kamp lyckats besegra denne. Idag varar en match inte mer än 6 minuter.

Röhss grav med sorgen och hoppet

Nu uppför ”Rikemanskullen” där de flesta riktigt stora gravarna finns. Vårt första stopp blev vid August Röhss´ grav, ett riktigt mausoleum där även några Keiller ligger begravda. Utformningen gjord av Sigrid Blomberg som vann en tävling där även Carl Milles deltog. Kring öppningen finns figurer symboliserande sorgen och hoppet och allt krönt av uppståndelsen på toppen.

Broströms grav 

Redarfamiljen Broström har ju varit historia för oss i många skepnader och gravplatsen var förhållandevis modest med tanke på familjens betydelse men tiderna har ju förändrats. Gravvården kröns av texten ”Per Mare Ad Astra”. Vid sidan av Dans och Ann Idas gravvård finns Dan-Axels och lite i skymundan dennes son i sitt andra äktenskap.

 Familjen Seatons familjegrav

Vi kom så till det största av alla monument, mausoleet över familjen Seaton. Det är Nordens största gravplats på allmän kyrkogård och kosta 1,5 miljoner när det uppfördes 1914, i dagens penningvärde mer än 65 miljoner.
Mitt emot finns gravstenen för en annan av Göteborgs stora industriprofiler, Axel Carlander.

På gravplatsens högsta punkt vilar SA Hedlund, legendarisk huvudredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning i en grav påminnande om en stor smörask i sten. Hedlund lät sig kremeras efter att ha varit en förespråkare för eldbegängelsen. Mycket av det han arbetade för finns bland bemärkta byggnader i Göteborg såsom Stora Teatern, Högskolan, Stadsmuseet med flera och han arbetade också för bildandet av arbetarföreningar, kanske ändå inte i riktigt samma form som de så småningom kom att utvecklas i. Flera i släkten ligger även begravda här som sonen Hans Hedlund, välkänd arkitekt i Göteborg, mest känd för oss kanske med Tomtehuset i Vasastan.
I graven finns även en annan bemärkt person, Otto Nordenskjöld, polarforskare, professor och rektor för Göteborgs handelshögskola.

Renströms grav 

Vi stannade så till vid Sven Renströms grav med inskriptionen ”Åt minnet af samhällets välgörare egnades denna vård af Göteborgs stad”. Vi tänker säkert på både sjukhus och bad när vi hör hans namn, men även Feskekörkan och Naturhistoriska museet har skapats med hans donationer.

J. P. Frykman

Nåväl, alla var inte framgångsrika handelsmän eller industrimagnater, de flesta som finns här är som vi andra, vanliga arbetande människor och de fanns rikligt representerade här också. Vi stannade framför graven för ”Loge Wacktmästaren J.P.Fryckman och dess hustru B.J. Strandberg”, båda avlidna 1861. Hustrun hade alltså inte mannens namn! Detta var inget konstigt på den tiden utan snarare var det norm. Det är först på de senaste dryga 100 åren som hustrun omnämns i första hand med mannens efternamn.

 Chilensk grav med Che Guevara

Det finns en stor tolerans för vad man vill ange på sin gravsten, det mesta är acceptabelt så länge som det inte är stötande. Många från främst katolska länder har bilder på de avlidna, bilder från det att de var i sin krafts dagar. Vi såg en grav med ett par chilenska flyktingar och där var det inte ett kors som symbol utan en bild av Che Guevara. De hade nog som många andra tvingats fly när Pinochet kom till makten. På den gravstenen fanns också en bild som kan ha föreställt en aztekisk symbol eller gud.
Vi såg även en grav med svastikan som symbol, troligen från tiden före första världskriget. Som vår guide mycket riktigt påpekade så har den en mycket äldre historia än den nazistiska, inte minst i vårt östra grannland och den kan betraktas som ett slags solkors.

Många andra intressanta gravar passerades, några romska, där man hyllar de avlidna genom att skapa påkostade gravar där hela släkten ställer upp och den döde skall vara med på festen.
Karin Boyes grav lär vara den mest efterfrågade av besökare, Viktor Rydbergs grav var ståtlig liksom stadens konstmecenat Charles Felix Lindbergs, den enda, som lär ha en ingång från utsidan av kyrkogården.

 Avslutning vid Askgravlunden

Efter två timmars vandring där vår guide på ett mycket kunnigt sätt gav oss inblick i människan bakom graven avslutade vi vid Askgravlunden som blir en minnesplats för dem, som inte har en vanlig grav. En stenvägg, några träpelare och minnesplaketter blir en plats där man kan minnas den avlidne.

Det är absolut värt att komma tillbaka hit för att utforska mer om våra kända göteborgare.

 Karta

Text och bild: Gunnar Jernström