Månadsmöte den 6 mars, med Birgitta Martinius

Bildgalleri

Foto: Ove Sjöstrand

Information

Gunnar Häggström välkomnade alla 128 närvarande och riktade ett speciellt välkommen till alla nya medlemmar, samt informerade om:

• Dagbioprogram och komplettering med extraföreställningar av "12 Years A Slave".
• Information om Alzheimer flyttad tiill Hulebäcks matsal.
• Ett stort tack till alla som skänkt vinster till lotteriet.

Birgitta Loftäng påminde om Lunch på Chalmers samt lista med förslag till ämnen för studiecirklar.

Inger Green

• Fysikaliska leksaker (10/3). Samling och kostnad enligt program. Observera att anmäla om det uppstår förhinder.
• Gunnar Kampe i Finnsjögården (31/3). Fortfarande några platser kvar.

Britt Holmgren meddelade att det fortfarande finns möjlighet att komma med på resan till Munkedal.

Ulla Nordström påminde om  Glenn Miller på Konserthuset, (27/4). Sista dag för betalning den 11 mars. Fortfarande platser kvar.

Föredrag: Stolar från Lindome

Foto: Bengt G Bengtsson

Sammanfattning av Gunnar Jernström

Birgitta Martinius, antikvarie vid Mölndals museum och tidigare intendent vid såväl Nordiska museet som Nationalmuseum, berättade den spännande historien om hur bönder från Lindometrakten kom att bli framstående möbelsnickare med högt anseende såväl inom Sverige som utomlands.

Lindome, som var ett trädfattigt område vid mitten av 1700-talet, genomflöts av Lindomeån och från Marks kommun i Västergötland flottades det virke som kom att ligga till grund för möbeltillverkningen.

Bild: Göteborgs Auktionsverk

De förmögna göteborgarna hade tidigare importerat möbler från främst England men med statens usla finanser efter det stora nordiska kriget kom frihetstidens styrande att förbjuda import av vad som betraktades som lyxvaror, exempelvis möbler. Detta skapade förutsättningar för en inhemsk produktion. I Göteborg fanns ett köpstarkt borgerskap vid denna tid och bönderna i Lindometrakten fick förfrågningar om möbeltillverkning. Snickarna i Göteborg ansåg att tillverkning av stolar och sittmöbler inte hörde till deras yrke och man hade heller inget privilegium för denna typ av tillverkning. På så sätt kom marknaden att öppnas för de snickrande bönderna från Lindome och för många av dem kom möbeltillverkningen att bli en huvudnäring. I de små stugorna samsades människor, djur och verkstad i samma boning med verkstaden kanske i bostadsrummet och för att utnyttja ljuset sågs kvinnorna ofta sköta utearbetet på åkern medan mannen snickrade.

Som träslag var björk det vanligaste även om med tiden också andra träslag blev aktuella. Vid mitten av 1700-talet var rokokon den dominerande stilen och man var även följsam till de stilförändringar som skedde med tiden, in på 1800-talet kom Karl Johanstilen. I Sverige fanns vid denna tidpunkt i huvudsak två möbeltillverkningscentra, dels i Stockholm där al var det vanligaste träslaget och dels i Lindome med björk som vanligaste råvara.

Stolens historia berättades på ett fängslande sätt och vi fick en inblick i hur stolarna kom att få sitt höga anseende. Lindomestolen är idag ett vedertaget begrepp i antiksammanhang och stolarna är eftertraktade på auktioner. Den stol tillverkad i Lindome som många av oss kommit i kontakt med är den så kallade Göteborgsstolen, jag har själv ett par hemma, och den hörde till det som längst tillverkades under de sista verksamma åren när produktionen vid andra världskriget kom att försvinna från Lindome.

Bild Omklädsel-Ateljen

Birgitta Martinius har även författat boken ”Stolar från Lindome 1740 till 1850” som finns att köpa på bland annat Mölndals museum.

Bild Bokus

För den som vill fördjupa sin kunskap om dessa vackra stolar kan jag varmt rekommendera ett besök på Mölndals museum som har ett rikligt utställningsmaterial.

Ett mycket bra föredrag, pedagogiskt framfört och som skapade nyfikenhet i ämnet.

Gunnar Jernström

Christina Wockatz (t.h.) tackar Birgitta Martinius för ett trevligt föredrag.     Bild Bengt G Bengtsson