Besök på Gathenhielmska huset 

Vår guide Pether Ribbefors tar emot på trappan

En kulen höstdag, den 22 oktober hade vi samlats, 15 seniorer från Vintergäcken utanför Gathenhielmska huset vid Stigberget. Vi togs emot av vår guide Pether Ribbefors sopandes entrétrappan och han började med att berätta om trappans historia. Den hade betraktats som hal och lite farlig när staden tog över huset 1987. Trappan revs och fraktades bort. Men så kom en antikvarie förbi och protesterade kraftfullt mot detta ingrepp på en kulturskyddad byggnad och staden fick ta sig ut till tippen och hämta hem stenarna igen och återställa trappan. Heder åt den som tar vara på våra kulturarv.

Väggmålning med 3-D känsla i Stora salen.

Kungens kapare Lasse i Gatan adlades av Karl XII som Gathenhielm och fick av kungen ett stort område i donation. Han dog samma år som kungen och innan något hus kom till uppförande och det blev istället Lars Gathenhielms lillasyster och svåger som lät uppföra huset kring 1740. Flera privata ägare följde och den sista i raden var Dahlströmska släkten som i 140 år innehade huset fram till 1987. Där bodde i början av 1900-talet Sveriges andra kvinnliga läkare, Anna Dahlström. Vi presenterades i ankomsthallen för diverse gengångare och fick betrakta de fem sinnena, målade i entréhallen i form av sköna damer. Kungasalen med sitt porträtt av Karl XII, Versaillesalen med sin väggmålning av en fiktiv slottspark, och doktor Dahlströms mottagningsrum besågs innan vi klev upp på övervåningen och såg stora salen och det intilliggande gobelängrummet.

I rikligt med färg som lades på med schabloner, fick fibrer suga upp färgen och ge ytan en "sammetslen" struktur. Större sådan tapet finns bara på Drottningholms slott.

 Gobelängen hade ursprungligen suttit i stora salen men vid flyttet och renoveringen för hundra år sedan kompletterades den för att räcka till. Här är en sådan detalj vid en dörr, där djuren är av ett något annorlunda snitt än de på den stora ytan. På något sätt påminner ekorren något om den strömfåra som bildades i dammen.

Vår guide berättade också om de rivningshot som legat över huset, inte minst på trettiotalet då planer fanns för en älvförbindelse från Stigbergstorget till norra Älvstranden. Torgny Segerstedt engagerade sig i att stoppa sådana planer av kulturfördärv, förhoppningsvis finns det vakande ögon över Göteborg vid dagens planerade storbyggen.

Efter en intressant visning gick vi flera in i det Gathenhielmska reservatet med sina röda stugor, flera av dem bebodda, andra fungerande som föreningslokaler. Jag noterade statyn sjömannen med sjömanssäck på axeln, skapad av Eino Hanski. Han påminde, tyckte i alla fall jag, om Evert Taube och det kanske finns ett samband, Hanski har ju skapat statyn av Evert Taube vid operan också. Eino Hanski bodde under många år i ett av husen i reservatet och han är en intressant person värd en egen historia, men inte nu.

Strax intill ligger sedan många år kafé Zenit i ett av Majornas vackra gamla landshövdingehus och här passade några av oss på att ta en lunchsallad och en fika.

Det blev en intressant förmiddag, påpassligt ordnad av Inger och Claes sedan Volvo ställt in alla besök under hösten och vintern.

Text: Gunnar Jernström

Bild: Gunnar Jernström och Bengt G Bengtsson