Fantastiskt

Smoke Rings Big Band

Efter mingel och dragspelsmusik var det dags för storbandsjazz.

Gunnar Jernström:

Jubileumsfest 23 januari 2016

Efter inledande mingel med tilltugg och svängig musik av Råda Dragspelsklubb där, om jag inte såg fel, Leif Allvin satt bakom trummor, var det dags att samlas i Kulturhusets stora sal för storbandsjazz.
Leif Allvin, föreningens Jazz-Leffe, ger en liten introduktion om kommande jazztillfällen och så presenterar han kvällens storband, Smoke Rings Big Band, för kvällen under ledning av Lennart Johansson, trombonist i orkestern och mångårig medlem i Vintergäcken.

Det är något speciellt med ett bra storband, kompakt, maffigt och med ett tätt ensemblespel mellan stämmorna och detta hade man verkligen i dagens orkester. Putte Wickman presenterade en gång lite skämtsamt sitt storband med orden ”Det gäller att ha en bra trummis och en duktig förstetrumpetare, resten kan kvitta”.  Nå, han menade det inte på allvar och i kväll fick vi höra ett storband som var duktigt rakt igenom och som gav oss tillbaka känslan från 50–60-talet med de fantastiska orkestrar som då besökte vårt land. Quincy Jones, Gerry Mulligan, och förstås Count Basie och Duke Ellington med flera. Duke spelade faktiskt till dans en kväll på Rondo i juni 1963 av speciella skäl och på Liseberg fanns under dessa år också källan till dagens orkester, nämligen Malte Johnssons orkester. Jag pratade med ett par av orkestermedlemmarna och fick höra att åtminstone en i orkestern hade spelat med Malte en gång i tiden, i övrigt var man inspirerad av hans arrangemang.

15 musiker plus sångerska, det blir härligt maffig musik det och man öppnade med ”That Old black Magic” och så fortsatte man med musik från det som många av oss tycker var jazzens guldålder. Flera melodier från Basies repertoar som Splanky, Shiny Stockings och inte minst Cute, här framförd i något högre tempo än vad Basie brukade göra.

Att som sångerska kunna matcha ett storband är inte något som alla klarar av men Elisabeth Bergenstråle gjorde detta på ett strålande sätt i flera klassiker såsom Fever, Peggy Lee`s klassiker, Route 66 och en häftig version av Ray Charles ”Halleluja I just love him so”. Frank Sinatra skulle fyllt 100 år 2015 och han hyllades med sång av gruppens manlige vokalist Örjan Yttergren.

Lennart Johansson gav i sina presentationer intressanta bakgrunder till flera av melodierna och satte in dem i sitt historiska perspektiv. Inte visste väl många att Begin the Beguine hade framförts av Josephine Baker innan Artie Shaw gjorde den till sin signaturmelodi!  Glenn Millers ”In the mood” är ju speciell men inte alla tänker kanske på varför den avslutas som den gör- Blitzen i London!
Entusiastiska applåder lockade fram ett extranummer i form av ”All of me”.

Tänk om församlingshemmet hade varit klart så att vi hade kunnat få dansa till denna eminenta orkesters musik! Vem vet, kanske kan det bli ett tillfälle så småningom.

Gunnar Jernström 

Se fler bilder från stora salen här.

Gå tillbaka via <-- högst upp till vänster.